Att man kan vara någon så tacksam för ett spinningpass?? Måndagarna med Jesper, i det eländiga lilla skjulet som bönderna kallar gym. Keeps me hanging on a little longer.
E på väg mot nån slags kulmen, i rasande fart. Breakdown. Panik. Hoppa från nåt högt?
Fokusera, skrik å grina, håll ut. Hjälp. Lyssna på opera och läsa läkarböcker. Tror jag har cancer i axeln.
Äkta skolk idag igen. Enough is enough.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar