När det blåste storm, kröp människorna in i sina grottor och vilade...

Naturen är fantastisk.
Den mänskliga kroppen är grymt komplex och ju mer man lär sig, desto mer förstår man hur lite man vet... Vad man kan förstå är hur fiffigt och genomtänkt evolutionen har utvecklat människor och djur och naturen runtomkring oss, i ett oändligt(?) kretslopp.

Jag kan önska ibland att människan var lite mindre intelligent. Vi kunde ju ha fått stanna i den fasen då vi levde i symbios med naturen runtomkring oss, i våra hålor och grottor och käkade bark och nötter och myror.
Eller att vi var lite smartare och ödmjukare mot jorden och drev utvecklingen till alla varelsers fördel.
Man kan ju alltid önska liksom. Men nu sitter vi här med våra välfärdssjukdomar och samhällen som rasar runtomkring oss. Vi försöker fixa allt i efterhand. Lycka till liksom.
Men trots att profeterna säger att jorden går under 2012, så vill jag inte tänka så kortsiktigt. Man ska ju vara realistisk men man får aldrig sluta drömma. Vi kanske, med gemensamma krafter, skulle kunna vända trenden, upplysa folket och hitta tillbaka till den perfekta balansen i naturen... Men hinner vi?...Mah!