Crawl back into bed, me useless

Å snart är den här dagen över, mah, känt mig ganska hopplös idag... Återhämtade mig med en promenad steep uphill i skogen. Drack lite källvatten på vägen(bästa energiladdningen), satte mig på en sten och bara chillade med fin utsikt över Gol med omnejd.
Serbian shit det där igår asså...

Imorrn får jag sällskap på min löprunda, trevligt värre med en aktivitetsdejt jue! Mycket planer ska smidas och finslipas...
Sen börjar arbetsveckan igen. Tjoflöjt!

A winning conversation and a sleep in

Tre rätters igår igen. Vitt vin och musselsoppa med vaktelägg till starter, den hann jag dock inte få en bild på tyvärr, men snubben kan laga mat asså...
Sen vart det hummer med vaniljolja och tryffel till varmrätt, det kändes jue helt rätt på en söndag:)
Till dessert, en gudomlig chokladkaka å serbisk färskgjord sprit och efter det gick det bara utför...

Fresh made 'for my eyes

Var lite snabb å hugga in på den här gobiten... 

Å en skål med kocken:)

Snabba veckan

Mah, den har gått fort! Har jobbat varje dag och stomrtrivs, mycket nöjda kunder och variation i diverse sysslor. Plus alla sötnosar här! Det är mycket trevlig stämning bland tjejerna på spat, alla e typ svenskar, varav en gick samma linje som mig i Orsa. Skönt att kunna snacka lite skit med nån som vet vad jag går igenom haha!

Idag vart det 16 km i solen, äntligen få hänga ute när dagen e ljus. Det blir ju mörkt hyfsat fort här nere mellan bergen, men vi befinner oss fortfarande hyfsat högt över havet, funderar på om det ger märkbar effekt på kondisen när man kommer hem sen...

Ska strax ner till spat och ta mig ett aromabad, skönt efter denna intensiva arbetsvecka:) Men först ska ja hänga lite i foajen, surfa lite å glo på folk hehe, fett sköna soffor här!:)

Another city (village) of dreams

Sometimes you hope its quite as it seems

Mot oddsen eller egentligen inte alls??

Har börjat landa här i dalen omgiven av fjälltoppar. Bergen ä högre här än i Orsa.... Har inte sett solen sen ja åkte över gränsen... Det regnar idag också. Men jag känner löjligt glad och sprallig, hehe.
I helgen är det linedance-festival på hotellet, yay!
Har jag alltid velat prova!

Norrmännen behöver två skyltar...

Haha!

Under jorden...

...e där jag bor. I ett halvunket rum i souterräng, med utsikt mot en brant uppförsbacke. Låter inte så kul, men jag menar inte att klaga. Jag hade inte väntat mig att få presidentsviten liksom... Detta har sin charm. Istället för att gå via receptionen brukar jag ibland hoppa ut genom fönstret och gå ut den vägen, bara för att jag kan hihi.

Teoretiskt sett skulle jag inte behöva lämna hotellet förrns jag åker hem om jag inte ville. Här finns ju allt. Boende, jobb, mat och socialt umgänge. Det finns en träningslokal också (som e snäppet, obs bara snäppet! roligare än Korpen haha) men dit har jag inte vart än.

Nu till det lyxiga. Jag har ju (tyvärr dock inte min egna privata) kock. E ju inte så bortskämd med att nån lagar mat åt mig, men här glider jag bara in och han fixar. Å det märks att han menar vad han säger, att han älskar att laga mat. Inte dåligt efter en lång arbetsdag, att få sjunka ner på en barstol och babbla lite, varva ner, medans middagen lagas framför mina ögon. Igår fick jag rödbetor med varm chevre och lax, och idag vart det tre-rätters! Känns lite farligt om man ska gå och vänja sig vid det här asså...

Wireless internet 24-7

Inte dåligt!

Inledde dagen (grådaskig sådan) men en liten löprunda för att uforska byn, verkar trevligt här. Faktiskt en levande by (inte stendöd som andra kan va...) med butiker, caféer, och annat kuriosa. Runtomkring reser sig bergen, kan bli tuff backlöpning för den som pallar... Har börjat springa utan musik nu, hade ju en period då ja hela tiden hade musik i öronen. Variation förnöjer som sagt. Nu vill jag bara springa kravlöst och fridsamt (om det nu är rätt ord fört...). Å knata runt i bergen.
Strax ska ja ner och utforska spa-avdelningen här på hotellet. Sjysst med nära till jobbet jue!

Haj

Istället för hej alltså.
Tolv timmar senare, efter en skön morron med lyxigt fotbad hos mamsen, e ja framme i Gol. Vilket jävla äventyr i vanlig ordning....

Gick ju stabilt å bra fram till Karlstad, sen har det bara gått utför, haha. Tog en avstickare åt ett annat håll för att komma till en mack borta i horisonten precis efeter stadskärnan, men den vägen ledde inte till nån mack inte. Med lite soppa i tanken och en smula panik, två misslyckanden senare kom jag så småningom på rätt avfart med en bemannad bensinmack. Där träffade jag en mycket sympatisk värmlänning som fyllde på lite vatten och kollade glykolen. Jag ville ju inte ha det att oroa mig för också...

Sen var det ju bara att mala på, förbi Säffle och andra gudsförgätna små orter tills jag plötsligt stod vid gränsen till Konungariket Norge. Det kändes lite högtidligt minsann, å jag gled över i filen "Nothing to declare" och tuffade vidare. Jag å Bastian. Rattade in en norsk radiokanal och styrde kosan mot Oslo. Dom har mycket lägre hastigheter i Norge, det var det första som slog mig. 70- vägar max ända fram till stan, så det tog sin tid. Sen började eländet.

Förbannar mig själv varje gång jag åker över okänd mark utan en ordentlig karta och tror att jag ska hitta ändå, "äsch, det kan väl inte vara så svårt", vet jag att jag brukar tänka. Därför hade jag ju propsat på att få en karta utskriven från Oslo till Gol, smart jue! Dock var den inte tillräckligt "inzoomad" för att hjälpa mig i Oslos gjytter.

Körde på känsla. Det var fel. Fick hjälp av en trevlig norska på en mack och vände i rätt riktning. Körde tillbaka genom hela Oslo, insåg att jag kört fel, hamnade mitt i en trafikolycka med feta köer och satt fast (i fel riktning) i en extra trekvart. Fick sedan ytterligare hjälp av en trevlig norsk kille på en mack och sen var jag på rätt väg igen. Var dock tvungen att stanna och fråga en annan trevlig norsk tjej på en mack, bara för att bekräfta att jag var rätt, det var jag, och tillslut såg ja rätt vägskyltar.

En mörk slirig väg går mot Bergen via Gol, och det går inte att köra snabbt. Vägarbeten och mötande långtradare, mörkt mörkt. Stannade igen för att tanka och köpa kaffe (och fråga den trevliga norska tjejen på macken om vägen) och trodde minsann jag såg i syne... Hela butiken (som för övrigt var in the middle of nowhere) var proppfull (ingen underdrift) av japaner som vaggade omkring med munskydd och kollade på alla varor, från kakpaket till spolarvätskadunkar. Jag armbågade mig fram till kassan, fick mitt kaffe och några sista goda råd. Nu var det bara raka spåret, jag kunde inte köra fel iallafall.

Ett par mil senare, blev jag skitnojig att mina bakljus inte funkade igen, så jag var tvungen att stanna på en mack och be den trevliga norska tjejen att hjälpa mig kolla. Dom funkade, yay!
Jag var då tre timmar efter mitt körschema, hade femton mil kvar och vid gott mod satte jag mig bakom ratten igen.

Det vart femton långa mil. Vägarbeten och tillfälliga rödljus, mörka vägar och skvalmusik på radion, men äntligen kom jag in på Gols centrumgata och gled fram på uppfarten till hotellet. Fick ett hjärtligt välkomnande, och efter en skön kvällspromenad (har ju suttit på arslet i tolv timmar!!) och en varm dusch ska jag krypa ner i nymanglade lakan, fett värt!

To be continued...

All good things must come to an end

Kul kul. Magkatarr och nya håret är i nån sorts oidentifierbar bajsfärg. Hektiskt innehållsrik vecka och så ska det sluta såhär. Typiskt. Inte kul att vara social när man stundtids går dubbelvikt och ser suddigt... Och har skallen inlindad i avföring.

Blir skönt att lämna landet för ett tag nu. Statement. Bye bye, Au revoir!

Å kanske sista

Än finner man några få solrosor runtikring på kolonilotterna, de flesta överblommade, men på mammas balkong står det några ståtliga kvar och skrattar i höstsolen, hopp om livet!

Disco!

Nu e ja redo för långfärd i min bil!
Efter incident med ickefungerande bakljus blev jag ju stoppad av polisens piké häromkvällen, även körandes något för fort på motorvägen... Mycket trevlig konstapel skippade att skriva rapport om saken (och lät mig behålla mitt körkort,mah!) och eskorterade mig till närmsta bensinmack för att åtgärda problemet.

 Resten har Tommy hjälpt mig kolla, bytt däck, fylla på olja, plus fixat och satt in stereon, vilka sötnosar på min verkstad asså! Fick även många lyckönskningar på min resa, känns tryggt att ha bra grabbar att vända sig till haha:)

Denna bild från i somras, på väg mot Orsa med soffan på taket, Bastian kan man lita på!:)

För dig ska jag göra det tusen gånger om

Ambulans och timmar på akuten, när man egentligen skulle på fest. Så det kan bli en tisdags eftermiddag. Men jag e så glad att jag var där när mormor ramlade. Och att det gick så bra som det gjorde. Fraktur på axeln och en präktig blåtira. Ser ut som att hon varit i slagsmål och vunnit. Järnmormor. Jag e så glad att hon finns. Du e bäst mormor!

Nära. Kära.

Jag är precis där jag behöver vara nu. Hemma.
Inget går upp mot de här skogarna, den här luften, vad dom än säger om Dalaluften. Ingen isande kyla, bara sval höstluft, de vackraste färgerna på träden och björklöven på skogsstigarna. Det är det finaste jag vet.
Å människor runtomkring en som lever och skapar ett sorl, och som rör sig och tar sig till och från platser. Åker tunnelbana, eller knuffas på stan. Stan. Intryck. Nu suger jag i mig för fulla muggar. Need this catchup.
Where I am is all I need. For now.

Kallt, kallt, kallt

Nu har kylan lagt sig över dalen, krypit ner i kratern och lyckas nå in i märg och ben. Idag blir det jameson-buff på, underställ och vantar på löprundan. Man e ju viking.

Girls are backstabbing bitches

Önskar min klass hade varit lite uppblandad med easy-going grabbar. Men nu har vi en allvarlig situation som ser hopplös ut. Det är inte bara irriterat längre, det är infektion här. Två timmars möte och folk gråter och skriker. Mah!
Å egentligen är det pengar som har gjort alla giriga och bittra. Jag skiter i om jag drar in mer pengar på massage än nån annan som bakar. Det hamnar ju ändå i samma bössa. Klasskassan. Men det är tydligen väldigt viktigt för några som inte vill samla in till något som gynnar andra lika mycket.  Shit asså vilken soppa.

Idag har vi nån slags föreläsning/workshop om beteende, konflikt och stresshantering. Mycket intressant! Och nyttigt när man ska jobba med hälsa och folks livsstil och beteende.
Och en föreläsare som skrockar muntert när han pratar. Det får mig att skrocka lite med honom. Happy day.

Mätt och beräknad

Mitt vänstra lårben är 2 mm mindre i diameter vid de distala condylerna än det högra. Det gör att mitt skelett väger  typ 9.7kg.
Diagram och tabeller, formler och ekvationer. Intressant. Nu ska här mätas hälsa.

Vissa dagar börjar bättre än andra

Fast jag hade bestämt redan innan att idag måste bli en bra dag, för det blir så tråkigt annars. Å det är tråkigt nog här...

Morgonprpmenad med månen glittrande över Orsasjön, dricka te i gryningen. Rosa sadelskydd på cykeln.
Än så länge inga borttappade nycklar eller punka på cykeln. Inga missöden hittills. Klockan är 8.22.
Wish me luck.

En himmelsk drog

Jag såg en bild från mitt 80-tal
mitt hårdrocksjag och jag undrar vem det var
Jag såg en film, en framtidsvision
en kommentar, var att slutet blir så sorgligt
i regissörens version


Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog
Och då kommer känslan
är jag den enda som aldrig förstår…


Jag såg en bild från mitt 90-tal
23-årsdag, och jag undrar vem jag var
Jag såg en film, en man med pistol
en kommentar, var att slutet blir så vackert
i en oklippt version


Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
& hittar en himmelsk drog
Och då kommer känslan
är jag den enda som aldrig förstår…


(En himmelsk drog-Kent)

Måndagarna med Jesper...

..is no more. Ever.
Inte ens det får jag här, den lilla peppen jag behövde för veckan.Kom till gymmet igår för att boosta lite energi med veckans Jesperspinning. Å så e det vikarie. Inte bra.
Övrigt: Ingen spinning nästa vecka, för det var redan fullbokat, innan klassen en vecka innan. Jag e klar på det där "gymmet". Nästa vecka tänker jag satsa på måndag med Erik istället. Det var längesen och bara tanken får mig att lysa upp en smula, Roligt!

Idag, hälsoprofilbedömning och hälsotester, massera ikväll till förmån för klasskassan. Hmm.

Nothing quite as it seems, in the city of dreams

Stan tur och retur. En späckad härlig helg bakom mig. Kan ja leva på det två veckor till?

Hoppades på att fastna i trafikköer på väg in till tågstationen igår så ja skulle missa tåget, men jag hann, attans.  Väl nästan framme i Mora, försenat tåg fick vi veta att den sista bussen till Orsa hade åkt ifrån oss två minuter innan vi var framme. Sjysst. Jag hade fått nog innan ja ens kom av tåget, fucking jävla inskränkta bondfasoner, kunde han inte ha väntat på oss?

Tur var väl det att konduktören ordnade med taxi, det vägde upp faktiskt.

Men återigen kände jag en våg av ångest, vart är jag påväg egentligen?? Flera mil rätt ut i intigheten körde han oss. Sen var jag hemma.

Idag satte vi inte igång i skolan förrän typ en halvtimme efter utsatt tid, återigen, jag känner mig kränkt, är min tid inte värd nåt?? Hade kunnat göra en massa saker som jag inte hann innan vi skulle börja. Ovärt.

Glömde mina nycklar i skolan så kom inte innanför dörren under lunchen, det gjorde inte saken bättre.

Känner hur tiden rinner ifrån mig, jag kan inte vara här längre till, jag har ett liv att leva och saker att göra. Det går inte här. Jag har andra platser jag måste vara på, å människor som jag behöver vara nära. Inte här, det går inte.Jag måste uträtta mina kall. Smider frenetiskt på min nästa masterplan.

Efter den här helgen känner jag mig iallafall stark nog att göra det jag vill göra. Jag antog en tuff utmaning och är fett nöjd med resultatet. 64 min, 10,1 km träsk, backar, kärr och vatten. Låt mig görat igen!

Bästa uppladdningen får man hos självaste Sweetie, med rosa bubbel och Idol!

Innan loppet, taggad asså!

Under loppet, en kilometer kvar....

I mål. Blötare och lerigare än vad som syns...

Värd en äkta Irish Coffee sen också, visst? På väg till nästa fest:)

Nervös, mah!

Nu e det två dagar kvar. Testade formen igår och det kommer nog gå fint. Jatg känner mig stark å hyfsat fit, men vet inte riktigt vad som väntar mig... En sak jag vet är att det är den tuffaste banan nånsin i Tjurruset och att funktionärerna utrustats med våtdräkter...

I eftermiddag går mitt tåg bort från den här gudsförjätna f*cking hålan... Snart snart!:)

De e inte ja som e skev...

...de e kyrkan! Visste ändå att jag hade rätt när jag påstod att Orsa kyrka lutade. Tänkte att det kunde vara en synvilla, men det e faktiskt sant att den "sjunker"å man får staga upp den med järngrejer runtom. Man ska lita på sig själv och stå på sig.

Återfann nån form av rytm när ja igår var inne på musikaffären och hittade en kul hylla.

Ett marackasägg kände jag kunde bli en fantastisk grej, som en nerstressare, när allt känns hetsigt. Men borta som jag är, kunde jag ändå inte välja färg. Det var helt omöjligt och jag blev helt stressad... Köpte alltså inget ägg, men känner att jag skulle må bra av lite tjick-i-tjick-i-tjick-i-tjick-i tjick-i tjick då och då. En rytm liksom.

Övrigt, återigen kränkt av F****ING Orsabostäder, mah, det e som jag kokar. Jävla översittare, som om inte min tid är värd nåt? Skyll på stressig eftermiddag B*TCH, vad tror du ja lever med här??

Läser om bomber och recept på nätet...


Imorr

Skratta Pajazzo

För allt e skämt, en dråplig komedi utan gränser. Fan va folk måste skratta...
Men mest tycker dom synd om karaktärerna i pjäsen, är glada och känner sig lyckligt lottade att dom inte själva är där.
Ett stort fett skämt.
Jag vill ut i verkligheten. För jag e verklig.

Första dagen på färden, tittar ut genom ett fönster mot världen

Som Petter sa det redan 2007...
har en sprudlande känsla sv att äntligen vara FRI!!

Another week to kill..

...another week when times stands still...

Försenad lärare, dötid. Hej måndag.

DIAGNOS: Lappsjuka

Ja helgen inleddes ju storartat med en utelåsning... Fick som tur var låna en lång stege av en snäll granne å med hjälp av Jeena lyckades ja klättra in genom ett fönster tillslut. Dråpligt ändå.

Försöker göra allt jag kan för att hålla mig flytande, gå ut i skogen, dofta på naturen, lyssna på bäckporlande, och trädkronors sus. Det ska ju vara bra för själen och främja självläkningen i kroppen, eftersom det är naturliga ljud och kroppen strävar omedvetet efter naturlig balans. Jaja. Allt känns skit ändå. Måste bara härifrån. Enligt Jeanettes mamma har vi båda tydliga symptom på, ja just det, lappsjuka. Då fick man det bekräftat alltså.

På min anslagstavla hänger mina flöten. Nedräkningen har börjat.