tisdag 5 april 2011
Layne Staley in memoriam
Nio år sen han blev funnen död efter en överdos heroin.
Ingen har kunnat röra mig med sin röst och sin utsjungna smärta som han. En riktig rock'n'roll gud som var för vacker för den här världen. Han var här bara till låns, och hans och Alice in Chains musik, kommer alltid betyda obeskrivligt mycket för mig och fortsätta röra mig, med alla känslor man kan känna. Jag är tacksam att jag fick vara en liten del av honom på nåt sätt.
Gone but not forgotten, Layne Staley
We chase misprinted lies
We face the path of time
And yet I fight
And yet I fight
This battle all alone
No one to cry to
No place to call home
Oooh...Oooh...
Oooh...Oooh...
My gift of self is raped
My privacy is raked
And yet I find
And yet I find
Repeating in my head
If I can't be my own
I'd feel better dead
Oooh...Oooh...
Oooh...Oooh...
(NUTSHELL, Alice in Chains)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar