En resa.
1:a klass.
Karlstad visade sig från sin sämsta sida.
Medelmåttig service, humorlöshet och fruktansvärt skitväder.
Men stundvis lyste den värmländska äktheten och fick mig att le, fick mig att tålmodigt vänta på en bortglömd cappucino och en ljummen tomtelatte, fick mig att ta fram vikingen i mig när vi stretade i motvinden längs gatorna, med en prinsesstårta i en blöt tårtkartong.
Men å vilken fin stund vi fick med farfar! Jag e så glad å stolt över min coola familj, min farfar med bästa sköna humorn, som hälsar glatt med "ja jävlar va trevligt!" och med glimten i ögat.
Pratglad och ständigt med ett fniss.
Så liten nu, men ja kände så mycket energi därinne ändå.
Så varm att han kan värma de kallaste av händer.
Så förnöjd på nåt sätt, å trygg.
Fin stund idag. Lite tagen å glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar