...äkta, och som det ska vara liksom, det är en känsla man inte riktigt kan ta på.
Som när det är mörkt ute, och det är lite kyligt men man kan ändå ha skinnjacka, gatljusen speglas i blöt asfalt och luften är fuktig och lätt att andas. Man vill stanna ute till sent, för det är inte sådär ogudaktigt svart och hemskt, för det finns gatlyktor och rödljus som lyser upp i mörkret. Och man möter människor, det finns människor som rör sig runtikring en, som är påväg nånstans, ska åka buss eller knatar hem från tunnelbanan med en portfölj i handen. Åker kommunalt till jobbet liksom.
Å man har ett sjysst surr med cykelhandlarn och hoppas på vår. Man har lite hopp som gör sig påmint djupt därinne.
Shit va jag har saknat den här stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar