Ovetandes

Som att lämna en mycket sjuk vän på sjukhuset och inte veta om man nånsin får se den i livet igen. Det kanske redan e över.
I all sorg och olycka famlar man efter nåt som kan hålla en flytande i den här kalla gråa världen. Och det finns det.
En bok på posten, ett litet brev i brevlådan från personer som finns där men så långt borta.
En liten söt tjej här, min partner-in-crime, som känner lite som jag och som jag inte skulle klarat mig utan här i ödemarken, hoppas hon inte försvinner.
En totalt upplyftande nästan-date på fredagkvällen:)
Små strimmor av hopp som skickats hit från dom som tänker på mig å jag på dom.
Det kanske inte blir bra, men det blir bättre. Måste. Små små tecken av hopp.