När något gnager och gnager inifrån så det blöder och det har gått så lång tid att man inte märker att längre att det fortfarande blöder, då märker man desto tydligare när det onda slutar vara. Kan ske i ett ögonblick eller som en långsam uppenbarelse, i vilket fall är det en stor känsla när man känner sig någorlunda hel igen...
När det känns som att ångesten över det skaviga är förbi och man kan lägga just den grejen i högen av erfarenheter, och låta det vara just det, livserfarenhet.
Det kan kännas lite vemodigt att till slut släppa, för jobbiga grejer kan man ta fram som en snuttefilt å självömka sig över, när annat känns jobbigt. Men då kan man gråta en sista skvätt, göra ett värdigt avslut, en liten begravning till och med och sen känner man sig lite lättare, och lite starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar