Vilka turer det blir ibland, resor till diffusa mörka sinnestillstånd som sedan leder till en klättring upp till ovanför dimman, där det är bländande klart, blixtrande ljust så man måste kisa. Och allt smittar av sig på själen som blir liksom varm igen.
Men det är för att man kämpar. Och inte ger upp. Life is good. Oftast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar