Men jag försöker ända att hävda lite försynt här och var i olika sammanhang, att man måste tänka lite långsikitigt ibland. Vad är hållbart? Ska jag fortsätta med den här ovanan/beteende/livsstilen så länge jag lever? Hur länge kommer jag egentligen leva då? OCh gör jag verkligen det jag vill göra? Får jag något kreativt utlopp?
Man kan sträva efter att så ett frö i människor, reta hjärncellerna och skapa lite kaos i den loja vardagen. Man kan så ett frö till tanke och vilja till förändring. Ingen quickfix utan en realistisk version av ett drägligt vackert liv med kvalité och lycka.
Man behöver inte krångla till det mer än nödvändigt, det ska ju vara en del av livet, som att borsta tänderna, lika självklart liksom. Och man måste sätta sin ribba.
En del försöker för mycket och andra inte alls. Man e olika. Och det enda man kan göra äkta är att försöka lära känna sig själv och hitta sin egen balans, så att man mår bra på riktigt. Det e jue då man blir äkta.:)
Jag har så mycket blandade känslor och oro i magen, men jag ler inombords när jag faktiskt tänker att jag tror att jag har sått ett frö:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar