Haj

Istället för hej alltså.
Tolv timmar senare, efter en skön morron med lyxigt fotbad hos mamsen, e ja framme i Gol. Vilket jävla äventyr i vanlig ordning....

Gick ju stabilt å bra fram till Karlstad, sen har det bara gått utför, haha. Tog en avstickare åt ett annat håll för att komma till en mack borta i horisonten precis efeter stadskärnan, men den vägen ledde inte till nån mack inte. Med lite soppa i tanken och en smula panik, två misslyckanden senare kom jag så småningom på rätt avfart med en bemannad bensinmack. Där träffade jag en mycket sympatisk värmlänning som fyllde på lite vatten och kollade glykolen. Jag ville ju inte ha det att oroa mig för också...

Sen var det ju bara att mala på, förbi Säffle och andra gudsförgätna små orter tills jag plötsligt stod vid gränsen till Konungariket Norge. Det kändes lite högtidligt minsann, å jag gled över i filen "Nothing to declare" och tuffade vidare. Jag å Bastian. Rattade in en norsk radiokanal och styrde kosan mot Oslo. Dom har mycket lägre hastigheter i Norge, det var det första som slog mig. 70- vägar max ända fram till stan, så det tog sin tid. Sen började eländet.

Förbannar mig själv varje gång jag åker över okänd mark utan en ordentlig karta och tror att jag ska hitta ändå, "äsch, det kan väl inte vara så svårt", vet jag att jag brukar tänka. Därför hade jag ju propsat på att få en karta utskriven från Oslo till Gol, smart jue! Dock var den inte tillräckligt "inzoomad" för att hjälpa mig i Oslos gjytter.

Körde på känsla. Det var fel. Fick hjälp av en trevlig norska på en mack och vände i rätt riktning. Körde tillbaka genom hela Oslo, insåg att jag kört fel, hamnade mitt i en trafikolycka med feta köer och satt fast (i fel riktning) i en extra trekvart. Fick sedan ytterligare hjälp av en trevlig norsk kille på en mack och sen var jag på rätt väg igen. Var dock tvungen att stanna och fråga en annan trevlig norsk tjej på en mack, bara för att bekräfta att jag var rätt, det var jag, och tillslut såg ja rätt vägskyltar.

En mörk slirig väg går mot Bergen via Gol, och det går inte att köra snabbt. Vägarbeten och mötande långtradare, mörkt mörkt. Stannade igen för att tanka och köpa kaffe (och fråga den trevliga norska tjejen på macken om vägen) och trodde minsann jag såg i syne... Hela butiken (som för övrigt var in the middle of nowhere) var proppfull (ingen underdrift) av japaner som vaggade omkring med munskydd och kollade på alla varor, från kakpaket till spolarvätskadunkar. Jag armbågade mig fram till kassan, fick mitt kaffe och några sista goda råd. Nu var det bara raka spåret, jag kunde inte köra fel iallafall.

Ett par mil senare, blev jag skitnojig att mina bakljus inte funkade igen, så jag var tvungen att stanna på en mack och be den trevliga norska tjejen att hjälpa mig kolla. Dom funkade, yay!
Jag var då tre timmar efter mitt körschema, hade femton mil kvar och vid gott mod satte jag mig bakom ratten igen.

Det vart femton långa mil. Vägarbeten och tillfälliga rödljus, mörka vägar och skvalmusik på radion, men äntligen kom jag in på Gols centrumgata och gled fram på uppfarten till hotellet. Fick ett hjärtligt välkomnande, och efter en skön kvällspromenad (har ju suttit på arslet i tolv timmar!!) och en varm dusch ska jag krypa ner i nymanglade lakan, fett värt!

To be continued...