...e där jag bor. I ett halvunket rum i souterräng, med utsikt mot en brant uppförsbacke. Låter inte så kul, men jag menar inte att klaga. Jag hade inte väntat mig att få presidentsviten liksom... Detta har sin charm. Istället för att gå via receptionen brukar jag ibland hoppa ut genom fönstret och gå ut den vägen, bara för att jag kan hihi.
Teoretiskt sett skulle jag inte behöva lämna hotellet förrns jag åker hem om jag inte ville. Här finns ju allt. Boende, jobb, mat och socialt umgänge. Det finns en träningslokal också (som e snäppet, obs bara snäppet! roligare än Korpen haha) men dit har jag inte vart än.
Nu till det lyxiga. Jag har ju (tyvärr dock inte min egna privata) kock. E ju inte så bortskämd med att nån lagar mat åt mig, men här glider jag bara in och han fixar. Å det märks att han menar vad han säger, att han älskar att laga mat. Inte dåligt efter en lång arbetsdag, att få sjunka ner på en barstol och babbla lite, varva ner, medans middagen lagas framför mina ögon. Igår fick jag rödbetor med varm chevre och lax, och idag vart det tre-rätters! Känns lite farligt om man ska gå och vänja sig vid det här asså...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar