Stan tur och retur. En späckad härlig helg bakom mig. Kan ja leva på det två veckor till?
Hoppades på att fastna i trafikköer på väg in till tågstationen igår så ja skulle missa tåget, men jag hann, attans. Väl nästan framme i Mora, försenat tåg fick vi veta att den sista bussen till Orsa hade åkt ifrån oss två minuter innan vi var framme. Sjysst. Jag hade fått nog innan ja ens kom av tåget, fucking jävla inskränkta bondfasoner, kunde han inte ha väntat på oss?
Tur var väl det att konduktören ordnade med taxi, det vägde upp faktiskt.
Men återigen kände jag en våg av ångest, vart är jag påväg egentligen?? Flera mil rätt ut i intigheten körde han oss. Sen var jag hemma.
Idag satte vi inte igång i skolan förrän typ en halvtimme efter utsatt tid, återigen, jag känner mig kränkt, är min tid inte värd nåt?? Hade kunnat göra en massa saker som jag inte hann innan vi skulle börja. Ovärt.
Glömde mina nycklar i skolan så kom inte innanför dörren under lunchen, det gjorde inte saken bättre.
Känner hur tiden rinner ifrån mig, jag kan inte vara här längre till, jag har ett liv att leva och saker att göra. Det går inte här. Jag har andra platser jag måste vara på, å människor som jag behöver vara nära. Inte här, det går inte.Jag måste uträtta mina kall. Smider frenetiskt på min nästa masterplan.
Efter den här helgen känner jag mig iallafall stark nog att göra det jag vill göra. Jag antog en tuff utmaning och är fett nöjd med resultatet. 64 min, 10,1 km träsk, backar, kärr och vatten. Låt mig görat igen!
 |
| Bästa uppladdningen får man hos självaste Sweetie, med rosa bubbel och Idol! |
 |
| Innan loppet, taggad asså! |
 |
| Under loppet, en kilometer kvar.... |
 |
| I mål. Blötare och lerigare än vad som syns... |
 |
| Värd en äkta Irish Coffee sen också, visst? På väg till nästa fest:) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar