Ja helgen inleddes ju storartat med en utelåsning... Fick som tur var låna en lång stege av en snäll granne å med hjälp av Jeena lyckades ja klättra in genom ett fönster tillslut. Dråpligt ändå.
Försöker göra allt jag kan för att hålla mig flytande, gå ut i skogen, dofta på naturen, lyssna på bäckporlande, och trädkronors sus. Det ska ju vara bra för själen och främja självläkningen i kroppen, eftersom det är naturliga ljud och kroppen strävar omedvetet efter naturlig balans. Jaja. Allt känns skit ändå. Måste bara härifrån. Enligt Jeanettes mamma har vi båda tydliga symptom på, ja just det, lappsjuka. Då fick man det bekräftat alltså.
På min anslagstavla hänger mina flöten. Nedräkningen har börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar